Pension

Vid 65 års ålder tar många pension. Jag är 26 år så det är 39 år dit. Det är en lång tid så varför ska jag då redan fundera på min pension. Jo, för att det jag gör idag påverkar min framtida ekonomi.

I en rapport, ”Utbildning straffbart?”, som Saco Studentråd och studentkårerna i Uppsala, Umeå och Stockholm skrivit tar de upp bland annat pensionsfrågan. Där förklaras att alla förvärvsinkomster från 16 års ålder är pensionsgrundande. En lång utbildning betyder alltså en lång tid med ett stort inkomstbortfall vilket påverkar ens framtida pension.

Idag är 138% av studiebidraget pensionsgrundande. Det innebär i realiteten några tusenlappar per år. Beräkningar visar dock att det är en mycket låg summa vilket bidrar till att det i många fall lönar sig dåligt att studera. Detta gäller speciellt utbildningar där lönerna efter examen är låga.

I rapporten föreslås att ett schablonbelopp som baseras på hela studiemedlet bör vara pensionsgrundande under studietiden. På detta sätt skulle det bli mer lönsamt att studera och studenterna skulle inte behöva vara rädda för att deras studieinsatser ska straffa ut sig senare i livet.

Så, är det dåligt att studera? Nej, jag är övertygad om att studier lönar sig. Man får lättare att arbeta inom det område man är intresserad av och man får ofta en högre inkomst. Men jag är övertygad om att studier kan göras ännu mer attraktiva. Bland annat genom att anpassa trygghetssystemen till studenternas situation.

Jag rekomenderar alla att läsa denna rapport. Läs och begrunda!
/Johan

Myrornas herre och dagens forskning

I måndags fick jag lära mig om "myrornas herre", ingen mindre än mr. Edward O. Wilson. Det gick en "film" med honom på svt2 i måndags kväll (jag skulle väl snarare kalla det dokumentär men det gör väl det samma). Det handlade i alla fall om hans liv och hans forskning. Han grundade begreppet sociobiologi som jag tycker är väldigt spännande. Ed hade alltid varit väldigt intresserad av naturen men blev som liten pojk blind på ena ögat och han bestämde sig för att kolla närmare på just myror, som har väldigt komplexa sociala system till skillnad från många andra djur.

Jag hade faktiskt inte någon stor koll på vem han var förrän jag såg honom på tv, men jag blev väldigt inspirerad. Inte minst för att namnet Charles Darwin dök upp när man talade om hur hatad Ed hade blivit för sina "upptäckter" som avfärdades som humbug av många på 70-talet. Vi vet ju alla hur det gick med Darwin-historien och vilken betydelse han har för biologin idag. Ed verkar i alla fall vara på väg åt samma håll.

Jag tänker mig att vi borde försöka öppna våra sinnen och hjärtan gentemot forskningen som bedrivs. Hur många gånger i historien har det inte visat sig att vi har haft så himla fel om det allmänt vedertagna? Sedan tycker jag självklart att man ska ifrågasätta resultat, men istället för att avfärda och klaga, kan vi inte göra fler försök och försöka stärka våra teorier? Eller, om det visar sig att det bara var en lyckträff det vi hade påhittat kan vi istället avfärda det på ordentliga grunder!

Tänk att det alltid ska vara så svårt för forskare att hävda sig. Jag tycker de förtjänar lite cred för allt sitt arbete de gör idag, för vad har de för glädje av det när de inte längre finns vid liv? Sen är det klart att såhär ser det inte ut för alla forskare, men banbrytande upptäckter väcker givetvis starka känslor hos många. Jag undrar om vi hade kommit längre med forskningen om vi hade kunnat vara lite mer öppna för vad som upptäcks? Jag undrar om det har funnits eller finns forskare som sitter inne med resultat som antingen inte når fram, eller att de helt enkelt inte vågar redovisa något för att det avviker från normen? Tror ni att det kan vara så?

Glöm inte att kolla in Edward O. Wilsons samlade livsencyklopedi EOL här.

/Angelica

Ungas roll i FN

På Centralstationen i dag, fredag den 24 oktober uppmärksammas FN-dagen. Hanna Halling ordförande i LSU kommer att vara där och tala varför FN är viktigt för alla och speciellt för oss Unga. Hon skriver på sin blogg att ”FN:s framtid ligger i huruvida vi lyckas föra samtalet om FN nere på gatan, in i människors vardag”. Jag säger bara, läs och begrunda!


/Camilla Rudolfsson

Det gick åt skogen för mig idag...

...och det är så himla kul för jag menar bokstavligen att det gick åt skogen!

Trots att jag har alltid varit fascinerad av skog och natur är jag ute alldeles för lite egentligen. Men idag tog jag mig ut och vilken upplevelse det var!

Ända sedan jag var ungefär 7 år har jag vetat vad vargmjölk är för något. Jag var nämligen väldigt förtjust i en svampbok vi hade där hemma och läste om allt och alla. De som inte var ätliga hade "fräna färger" eller "såg coola ut" som jag med största säkerhet hade uttryckt det på den tiden. För min del gav årets svampsäsong stor utdelning, bland annat i form av en hel drös med kantareller som upptog en hel hylla i kylen för några veckor sedan. Det var lite jobbigt att rensa men ack så gott med lyxigheter som färsk svamp i en studerandes annars lite snåla matutbud.


Jag är naturvetare på så många olika sätt. Jag fascineras så över livet och alla dess former att det är svårt för mig valet mellan vit eller grön biologi. Just nu är jag inne på det vita spåret, men till våren blir det nog trots allt grön som gäller. Det är ju så härligt med djur och växter och att se livet sprudla utanför ens ytterdörr. Det märkte jag idag... Trots att jag upptäckte det för 20 år sedan för första gången slutar jag ändå inte fascineras över naturens skönhet. I somras blev jag förvånad varje dag i flera veckors tid över hur grönt det var ute. Idag blev jag förvånad över höstens vackra färger och över att hitta de sista spåren av sommaren.


Nu står vintern för dörren snart och jag vet att många mer eller mindre går i ide. Jag har ett mål för vintern. Det är att försöka vara ute så mycket som möjligt, ta med mig min kära kamera och lite fika och fortsätta uppleva naturen. Det gröna i mig lever och jag vill inte ha det på något annat sätt. Att vara naturvetare är underbart och det kan bara bli bättre!







Vargmjölk, för den som inte visste...



Sista spåren av sommaren...


/Angelica, ledamot i studentstyrelsen

Mer praktik åt studenterna!

Mitt uppe i tentaplugget sitter jag och är galet nyfiken på nästa kurs jag ska gå. Det är inte vilken kurs som helst- det är nämligen en kurs där man får praktisera! Och detta på en arbetsplats- hör och häpna- utanför universitetets trygga väggar! Detta kanske inte är en så sällsynt sak för vissa av er lyckligt lottade naturvetare där ute, men för mig som pluggar ekologi på Uppsala universitet så känns det som en väldigt stor grej. Uppsalas biologiutbildning är väldigt forskningsinriktad och har därmed inte heller så mycket kontakt med arbetslivet, något som är väldigt tråkigt för oss som är nyfikna på världen utanför universitetet. Mer praktik på universitetsutbildningen skulle ju också göra att man hade bättre koll på vad man faktiskt kan jobba med efter examen, något som i sin tur gör att vi kan marknadföra oss på ett bättre sätt ute i samhället.

I december smäller det! Jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om mina upplevelser. Det ska bli så spännande!
/ Mia

Ett plus ett blir ett.

Det är sant, just idag har nämligen Naturvetareförbundet och Agrifack beslutat att de båda förbunden ska bli ett efter årsskiftet. Jag hade äran att få observera denna historiska fusion som ägde rum igår eftermiddag. Det var roligt att se de båda förbundens motivation till deras framtida samarbete! Läs mer om fusionen och det nya förbundet här.

Naturvetarna kommer att förena naturvetare med olika utbildnings- och yrkesinriktningar inom olika branscher och positioner på arbetsmarknaden. Förbundet vill arbeta för att förbättra naturvetarnas ställning på arbetsmarknaden och synliggöra deras kompetenser. Precis den fråga som studentstyrelsen fokuserar sitt arbete på!

Camilla Rudolfsson, ordförande

Var föds forskarna?

På högskolornas grundutbildningar! Vad krävs det då för att högskolorna ska klara av att förlösa framtidens forskare? I skriften "Ingen forskning utan forskare" har Saco tagit fram tio punkter för en mer offensiv forskarpolitik. Två av punkterna belyser vikten av att höja utbildningskvalitén, dels på gymnasienivå, men även på högskolenivå där man genom ökad lärartäthet och forskarkontakt vill säkerställa att utbildningarna vilar på vetenskapliga grunder.

Jag skulle gärna se att man även gjorde en koppling till vikten av ekonomisk trygghet för studenter. En höjning av studiemedlet (alltså den höjning som regeringen lovat men ännu inte infriat) skulle medföra att studenter kan fokusera på sina studier och de facto studera 40 timmar/vecka. Jag tror nämligen att det skulle bidra till att öka antalet studenter som fullföljer sin utbildning, vilket i sin tur ökar antalet potentiella forskare!

Läs skriften "Ingen forskning utan forskare" här.

Camilla Rudolfsson, ordförande i studentstyrelsen

Nobelpris

Känner ni igen den där känslan av att saker faller på plats. Plötsligt förstår man. Visst är det häftigt. Ännu häftigare är det när det handlar om nobelpriset.

Årets nobelpris i kemi går till Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien för deras upptäckt av det grönt fluorescerande proteinet GFP. Proteinet hittades i en manet och används nu i forskning för att studera tidigare osynliga förlopp. Denna upptäckt är ett bra exempel på hur resultat från forskning i ett område kan appliceras inom helt andra områden.

Dagen innan pristagarna tillkännagavs var jag på en föreläsning om hur just GFP kan användas inom gentekniken. Kul att man dagen efter får höra om samma protein igen och då i nobelprissammanhang. Det visar hur viktiga de naturvetenskapliga utbildningarna är. Det som idag är en självklar del av min utbildning ger i år världens mest prestigefyllda pris till några av de mest framstående vetenskapsmännen i världen. Deras kunskap bärs vidare av dagens naturvetare.

Den 10 december delas nobelpriset ut. Världens ögon riktas mot Sverige och mot naturvetenskapen. Många funderar. Många fascineras. Många tänker som jag:

Naturvetenskap är coolt!

/Johan

Branding

”Strukturbiolog? Vad är det?”
”Kostekonom? Arbetar du med pengar och mat?”
”Husdjursagronom? Kan du mycket om marsvin och katter?”
Frågorna är ofta många när man som naturvetare ska förklara vad man gör. Men är svaren lika många? Kan jag förklara vad jag gör och varför?

Under den gångna helgen var jag och Camilla på Saco ordförandenätverksträff i Stockholm. Ett 20-tal personer från de olika förbunden samlades under en dag för erfarenhetsutbyte och utbildning. Bland annat körde vi konsulter och kunskapsjägare där vi fick råd och hjälp från varandra om hur vi kan utveckla vårt arbete. En sak som det samtalades om var BRANDING. Hur marknadsför vi oss själva och våra utbildningar? Har vi en titel eller ett tydligt varumärke? Idag finns en mängd utbildningar på universitet och högskolor. Alla beskrivs med ett namn. Kan det vara så att det gått inflation i dessa utbildningsnamn?

I platsannonser kan man ofta läsa att de söker civilingenjörer, läkare och jurister. Det behövs inte så mycket mer beskrivning. Det är tydliga varumärken som folk har hört talas om förut. Kan vi lära oss något från det? Vad tycker ni naturvetare? Hur ska vi marknadsföra oss själva?
/Johan Persäter, ny vice ordförande i studentstyrelsen

Vallöften?

Det är väl ingen som har missat att studiemedlet inte kommer att höjas nästa år heller? Innan valet för två år sedan lovade tre av fyra allianspartier att höja studiemedlet, men än så länge har inget hänt. Jo, förresten studiemedlet kommer att höjas av misstag. En felberäkning hos statistiska centralbyrån gör att vi studenter kommer att få ungefär 300 kr extra i månaden, vilket ju är bättre än ingenting. Det är skandal att studiemedlet inte höjs i takt med hyror och andra nödvändiga utgifter, och man undrar ju vad som krävs för att de styrande ska prioritera detta. Det är två år kvar innan nästa val- tror ni de borgerliga kommer infria sitt löfte? Jag hoppas i alla fall fortfarande -det skulle betyda en höjning av livskvalité för Sveriges studenter.

/Mia Sklenar, ny ledamot i studentstyrelsen! :)