Trots att jag har alltid varit fascinerad av skog och natur är jag ute alldeles för lite egentligen. Men idag tog jag mig ut och vilken upplevelse det var!
Ända sedan jag var ungefär 7 år har jag vetat vad vargmjölk är för något. Jag var nämligen väldigt förtjust i en svampbok vi hade där hemma och läste om allt och alla. De som inte var ätliga hade "fräna färger" eller "såg coola ut" som jag med största säkerhet hade uttryckt det på den tiden. För min del gav årets svampsäsong stor utdelning, bland annat i form av en hel drös med kantareller som upptog en hel hylla i kylen för några veckor sedan. Det var lite jobbigt att rensa men ack så gott med lyxigheter som färsk svamp i en studerandes annars lite snåla matutbud.
Jag är naturvetare på så många olika sätt. Jag fascineras så över livet och alla dess former att det är svårt för mig valet mellan vit eller grön biologi. Just nu är jag inne på det vita spåret, men till våren blir det nog trots allt grön som gäller. Det är ju så härligt med djur och växter och att se livet sprudla utanför ens ytterdörr. Det märkte jag idag... Trots att jag upptäckte det för 20 år sedan för första gången slutar jag ändå inte fascineras över naturens skönhet. I somras blev jag förvånad varje dag i flera veckors tid över hur grönt det var ute. Idag blev jag förvånad över höstens vackra färger och över att hitta de sista spåren av sommaren.
Nu står vintern för dörren snart och jag vet att många mer eller mindre går i ide. Jag har ett mål för vintern. Det är att försöka vara ute så mycket som möjligt, ta med mig min kära kamera och lite fika och fortsätta uppleva naturen. Det gröna i mig lever och jag vill inte ha det på något annat sätt. Att vara naturvetare är underbart och det kan bara bli bättre!
Vargmjölk, för den som inte visste...
Sista spåren av sommaren.../Angelica, ledamot i studentstyrelsen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar