Min bekännelse...

...Hej, jag heter Linda och jag är sommarjobbare!

Alla i kör: Heeej Linda!

(Jag fortsätter)...Ja, jag har ju varit sommarjobbare i fem år...på samma företag...och ja, det är tufft..men samtidigt så ger det fina pengar! Ingen sommar dock...ledigheten får man vara utan!
11 timmars skifte och helgerna fullbokade med jobb. Ja, det är den bistra sanningen.

Min bekännelse är då, att trots de otroligt fina pengar som jag tjänar...så bara klagar jag! Klagar och klagar...känner mig ibland lite skyldig och dum. Varför klagar jag? Jag har självmant sökt mig hit fem somrar i rad. Jag vet vad jag ger mig in på...dock inte utan ångestkänslor!
Jag har nog helt enkelt bara blivit trött på det. Trött på att aldrig kunna sticka till stranden, aldrig kunna ta en tur över till Köpenhamn...jag bara jobbar, sover och äter.

Energin är slut i kroppen. Jag vet att den kommer smygandes tillbaka då jag öppnar mitt första lönekuvert (fredag nästa veckan ;)..) men fram tills dess.....oj, va tungt det är!

Jag jobbar på sommaren för att kunna överleva studietiden. För att kunna betala mina räkningar och slippa sälja min häst. Leva ett drägligt liv, helt enkelt!

Vad jag längtar tills jag får ett riktigt jobb, med bra månadslön och semeeeester på sommaren ;).

Men fram tills dess, så får jag fortsätta att meka med mina maskiner och hoppas på en solig sommar (hittills har det mest regnat) då jag går ute dagarna i ända!...*hoppas hoppas hoppas*.

Hoppas ni andra får lite ledigt i sommar, sola i så fall lite för mig med ;)

/Linda, ordf